onourwayup.blogg.se

Min historik är idag inte något ovanligt.. Det blir mer och mer vanligt att tjejer har någon form av ätstörning eller där vardagen handlar om destruktiva beteenden och hemska tankar. När jag flyttade hittade jag en gammal anteckningsbok där jag skrivit mycket.. Speciellt sena nätter när jag inte kunde sova, det fick mig att minnas varför jag inte vill tillbaka dit och är så glad att jag funnit något som får mig må så bra. 

 

Många tror att det ska vara lätt att bli frisk, att skulle vara att bara börja äta igen. Rösten som sa till mig varje gång en tanke om mat kom "du är tjock, du behöver inte äta" eller rösten som sa åt mig "rätt åt dig att du har ångest när du tröck den när mackan". Jag hade inte en chans emot den, den tunga sten som låg på mina axlar varje gång jag ljög eller fick hitta på bortförklaringar. Gånger när jag väl åt och behövde på smidigaste sätt gå in på toan och spy upp allt för ångesten blev för stor.. Alla dessa små hemlisar jag hade som bara blev större och större, något som från början bara skulle vara något kilo blev många kilon son jag var tvungen att dölja. Jag hade min ryggsäck där jag la allt när jag var tvungen att spela en glad och lycklig tjej som älskade sitt liv.. När det var någon som äntligen såg mig var jag på bristningspunkten jag vill inte längre men ville inte heller där ifrån. Hemskt hur något så negativt var det enda positiva jag kände att jag hade. Vägen till att bli frisk, medicineringen jag fick, den panik jag skapade och de tankarna om att inte vilja leva var något som idag gjort mig så jäkla stark. Jag vaknade en dag och kände nu är det nog, jag valde att sluta med min medicin och ta dagen och kämpa för den. Åre blev min räddning, jag hittade på något sätt tillbaka till mig själv där och blev den där glada tjej som jag var innan jag var sjuk. Något jag tagit med mig är att negativa personer eller människor som bara tar och tar behöver man inte. Man skapar sitt egna liv och därför ska man göra sitt bästa för att leva varje dag till max. Jag älskar känslan efter ett träningspass, eller känslan efter ett set där du måste hämta andan för du ska orka röra dig vidare. Jag lever för mig och inte för någon annan, GÖR ALLTID DITT BÄSTA SÅ BEHÖVER DU ALDRIG SE TILLBAKA OCH ÅNGRA DIG. 

 

Att se sig själv, med ingen som helst glädje i ögonen.