onourwayup.blogg.se

Jag vaknade igår med taggtråd i halsen och dagen bara gick utför.. Feberkänslorna smög sig på mer ju längre dagen gick, gick både i skolan och jobbade de två sista stängningstimmarna igår så kroppen fick inte vila sig mycket och det resulterade i dagens fortsatta läge. Att inte kunna träna sätter igång allt för många ingångar för hjärnspöken hos mig, jag har en sten i bröstkorgen som inte vill ge med sig och allt jag vill göra är gråta. Känner mig och har känt mig "stor", "vattning" och "äcklig" ett tag. Det är ord som snurrar i min hjärna och ger mig nästan som en zombie-liknade sätt att vara. Går i dvala och stänger in min i bubblan där bara jag är och mina dumma tankar är. Jag trodde inte jag skulle kunna få återfallstankar för jag är så mycket starkare än så, jag älskar mitt liv. Min träning och allt runt om, men när mörkret smyger sig på är de svårt att tänka förbi dem.